maiaihirosawa

Okaa-san och Otoo-san har så mycket konstiga ideer. Ibland vill de upp jättetidigt för att åka till ställen långt bort. Jag vill ju sova mera, tur att man är anpassningsbar!


När jag vaknade så fanns det i alla fall en massa roliga tanter att pokulera med.


I Kamakura finns det en festlig kille som jag brukar heja på.


Obaa-chan är på besök, här är vi hela gänget på stranden i Kamakura.


Okaa-san och Obaa-chan hittade vackra snäckskal på stranden. Jag trodde Okaa-san skulle fylla hela sin ryggsäck!


Ibland korsades stranden av små bäckar.


Okaa-san verkade tveksam om huruvida vi skulle kunna ta oss över.


Obaa-chan är lite mer spänstig. "Följ mig!" sa hon och tog ett skutt.


"Ja okej då" sa Okaa-san och hoppade efter.


Till sist kom vi fram till en jättestor Buddhastaty, Dai-butsu säger japanerna.


Den här killen har lite större fötter än mig, men jag växer kanske ikapp nån dag...


Men fönsterluckor i ryggen vill jag då inte ha!


Nog med strandliv och kultur, dags för lite krubb.


När vi kom hem visade det sig att en av snäckorna redan var upptagen. Piinsamt!

Om jag får hemlängtan eller känner mig nostalgisk så finns det ett bra ställe att gå till...


Enligt Otoo-san så står det "hiika pureeto" med katakana. Ja, det blir ju förstås detsamma som det hel-engelska uttrycket "Fika Plate".


Helt klart är det KUL på IKEA, men att japanerna tycker om svenska köttbullar har jag lite svårt att förstå.


Det är kul att leka i shoppingvagnen, man kan hitta på en massa bus!


I alla fall de första timmarna...


Sen är det godnatt, hur länge ska de handla egentligen?


Jaja, jag fick i alla fall en fin filt att ha i min koja.

En dag så bara funkade det, Okaa-san ropade och jag bestämde mig för att krypa till henne. Och då gjorde jag det!



Inga övriga kommentarer är nödvändiga, världen här kommer jag!


Jo förresten, en applåd är jag allt värd!

Konbanwa mina vänner!


Det är långhelg, Otoo-san är ledig på måndagen eftersom vi firar Bunka no hi.  Som vi alla vet är det en dag för främjandet av kultur och kärleken till fred och frihet. Johan är bortrest i det fjärran östern (San Francisco tror jag han kallar det) så jag får ta tag i det hela själv om det ska bli några kulturella aktiviteter för mina päron denna helg. Mot Kamakura!


Kamakura är en liten stad på Miura-hantoo-udden, söder om Yokohama. En gång i tiden var den hela Japans huvudstad och sägs vara full av tempel och palats. Så finns det en strand också, Stilla Havet ser ganska stilla ut en dag som den här, och surfarna hade svårt att få några bra vågor. Jag ville bada men Okaa-san verkade lite tveksam, hon tycker visst inte att man ska bada den första november. Jaja, nästa gång kanske...


Glass ville hon däremot ha! Gissa vem som blev utan?


Sen kom vi till ett tempel fyllt av en massa Boddhisatva-statyetter i olika storlekar. Varje statyett representerar ett förlorat ofött barn. Jag ville tända ett ljus, men Otoo-san sa att det bara är för buddhister. Dumma Otoo-san, det är ju för de ofödda barnen!


På tempelområdet fanns en "Prospect route". Vet inte vad det innebär, men utsikten över Kamakura och havet var i alla fall fin.


Sen var det många trappor för att komma ned från Prospect route, försiktigt Otoo-san!


Templet var väldigt snyggt i alla fall. Och därinne fanns en jättestor Boddhisattvastaty som enligt sägnen flutit i land på stranden.


Lika som bär!


Det var trevligt att se Kamakura, och vi får nog åka tillbaka dit igen för det finns mycket att se. Men det var skönt att komma hem och få gå på pottan, jag har hållit mig hela dagen!