maiaihirosawa

Japan och dess kultur i all ära, men ibland saknar man de där svenska ståtliga killarna.
Jag hade nästan gett upp hoppet, det var länge sen Larsu-2 var här på besök, inte mycket tid kvar för pappsen att lyckas få hit någon ny babe från sitt gamla jobb.


Man jodå, ut ur folkvimlet kliver han fram, ståtlig som få (förutom alla tidigare killbesök jag haft då), Kokapi heter han (mina föräldrar kallar honom visst för Rikard, men Kokapi är vad jag säger).


Riktigt mysigt att få sitta och gosa med ännu en snygging på ett café.


Men den här gången har Otoo-san inte riktigt lyckats, Kokapi hade med sig en fru, och hon var lite bister på grund av vår kärlek.


Men hon blev lite gladare när jag tog med dem på ett schysst onsen i Odaiba. Titta vad fina vi är!


Några dagar senare hade vi möjlighet att vara lite för oss själva. Skönt att gå och hålla handen med en drömprins som Kokapi, vi är som skapta för varann.


Det var visst förbud för att hålla i handen. Men det struntar vi i, så det så!